Den där utbyggnaden av huset känns mer och mer befogad...
Minns ni gipset? Idag har resultatet gjort entré och krigarprinsens "maskinpark" utökats med några nya pjäser! Han har blivit med såväl sittskal som ståskal med tillhörande så kallad gåvagn. Tre saker som jag knappt visste fanns för sisådär drygt ett år sedan.
Det är konstigt vad man vänjer sig och ställer om sig i tanken. När vi fick hem prinsens första hjälpmedel, arbets/matstolen kallad pandastolen var det ett stort steg. Med den i huset blev vår lillebror på en gång så mycket mer funktionshindrad - det blev så väldigt uppenbart och jag minns att det kändes tudelat.
Å ena sidan var det tungt. Vår älskade yngste son är inte som andra! Han kommer få kämpa hela sitt liv för sådant som de flesta andra inte ens behöver ägna en tanke. Vid hans sida kommer vi få kämpa för att ge honom möjligheterna till att överhuvudtaget ha något att kämpa för och denna kamp kommer aldrig ta slut...
Å den andra sidan kändes det som att pandastolen gav oss en slags sköld utåt. Med den i huset eller med oss dit vi kom behövde vi inte berätta och förklara lika mycket. Pandan talade liksom för sig själv: "Ja det stämmer! Det är något annorlunda med honom! Nej precis! Det kommer inte att gå över!" Med pandan blev vi en funkisfamilj och den gav oss till och med en känsla av tillhörighet. Jag minns att jag konstigt nog kände en viss stolthet mitt i allt. Jag var inte bara en mamma utan också en funkismamma! Jag kunde dela erfarenheter med andra, om sådant som de flesta inte hade en aning om! Jag var i "Holland" men jag var faktiskt inte ensam där och visst skulle det bli svårt och tufft emellanåt men vår gemensamma resa skulle också ge mig mycket. Mina vyer skulle vidgas helt enkelt och den kunskap, glädje och stolthet jag skulle få uppleva borde väga tyngre på livsvågen än de mörkare baksidorna av funkismammavardagen...
Nu drygt ett halvår senare har pandan blivit lika självklar härhemma som soffan och när nya leveranser från hjälpmedelscentralen eller ortopedtekniska kommer över tröskeln känns det bara naturligt. De nya mojängerna smälter in i vår ovanligt vanliga vardag och framförallt ger de vår krigare bättre förutsättningar för att få en så bra kamp som möjligt!
Välkomna i familjen!
Sittskalet längst fram och ståskalet och vagnen där bakom.
Ståskalet är så otroligt gulligt! Med ingjuten blöjrumpa och allt!
Dessutom i tufft jeansmönster! :)
Premiärprovningen hemma (bevittnad av fina grannflickan) gick väl enligt planen... Prinsen tyckte det var lite kul men mest konstigt! Vi tyckte att han blev STOR och som vanligt att han var universums sööötaste och duktigaste lillkille!
HEJA DIG PRINSEN!
